måndag 16 augusti 2010

Spännande...

Ibland blir inte saker riktigt som planerat. Stundom blir de bättre, ibland sämre. En sak är iallafall säker - de blir annorlunda mot planerat.

Sista veckan på sommarlovet hade vi planerat att göra något riktigt x-tra skoj för hela familjen. LEGOLAND!!! Äldste sonen (idag 11 år) har tjatat och önskat att få komma dit, ända sedan han var 4-5 år. Nu ÄNTLIGEN!!! skulle det bli av. Vi bokar biljetter till färjan, hyr ett stort fint hus (med jacuzzi!) och fixar biljetter till Legoland och dessutom det fantastiska (har vi hört...) äventyrsbadet Lalandia, Billund.

Allt väl så långt. STOOOR spänning och förväntan! Det här blir något att leva på sedan, då skolor, dagis, jobb och vardag strax drar igång igen.

Det packas, planeras, studeras (internet) alla attraktioner som finns att njuta av både på Legoland och Lalandia. Lyckliga och förväntansfulla barn, dito föräldrar.

Söndag kväll. Barnen nattas tidigt, för att hinna sova några timmar. Bilen packas. Resrutt klar. Fikatermos och mackor med till chaufförerna (vi föräldrar).

Kl. 23.40. Väckning, sömnig påklädning, ut i bilen och barnen somnar om gott.

Maken kör. Jag har alltid svårt att sova i bil, men sitter och kopplar av, blundar och njuter av känslan att vi är på väg!

Bilen rullar mjukt och lugnt. Motorn spinner som nöjd katt på favoritkudde. Ända tills...

Jag väcks snabbt och brutalt tillbaka från drömmarnas värld till den brutala verkligheten, då jag plötsligt hör makens röst: "Det hände nå't med bilen!"

Ja, visst gjorde det så... Vi befinner oss nu vid Brunna, Kungsängen. Har åkt ca 10 mil hemifrån. Bilen har lagt av och vägrar att starta igen. Maken (mekaniker!) kollar allt som möjligtvis går att kolla, (vilket han givetvis även gjort före avfärd) men kan inte hitta något fel.

Färden fortsätter på bilbärgarens flak till verkstad i Kungsängen. Där tillbringar vi, alla fem, natten i bilen i väntan på att verkstaden ska öppna på morgonen...

06.30 (nu går färjan från Göteborg om 2½ timme...) dyker en bilmekaniker upp till sitt jobb. Lånebil, packa över barn och väskor. Hemfärd...

Trötta... vila 40 min i sängen. Lämna barnen hos mormor. Jag kör lånebilen, maken vår andra bil, tillbaka till verkstaden för att återlämna den lånade bilen. Och sen "lika-lång-väg-tillbaka!"

Fram tills nu, har alla på något märkligt vis ändå lyckats hålla humöret hyfsat uppe. Men när jag sedan talar med resebolaget igen (har förstås även ringt dem, så fort det gick att nå dem på morgonen) och de glatt(!) och med en fantastisk självklarhet(!) meddelar att vi inte får tillbaka EN ENDA KRONA av de 13.000 kronor vi lagt ut för resa och boende... då bryter jag ihop!!!

Till saken hör att vår ekonomi inte är den starkaste precis... Inte för att gnälla, men 13.000 känns som en hel förmögenhet för oss. Därtill har vi då kostnaden för bilbärgning (gånger 2 dessutom, eftersom första verkstaden var tvungna att bolla ärendet/bilen vidare till en märkesverkstad) och reparationskostnad av bilen, vilket vi inte har en aaaaning om vad det kommer att gå på.

Ja, vad gör man... Jag säger som (jag tror det var) Jonas Gardell: "Det är bara att bryta ihop och gå vidare!"

Tisdagen blev för vår del vilodag. Onsdagen däremot: "kompensationsdag"! Hela familjen roade sig friskt (och glömde för en stund allt elände) under 10 timmar(!) på Gröna Lund. Snälla mormor bjöd på tröstnöjet!

Jag tror att det finns någon mening med allt. Men än så länge vet jag inte vad det var för mening med vår inställda Legolandresa. Har inte hört att de bombhotat Legoland under veckan eller att någon Danmarks färja förlist...? Kanske kan vi skratta åt alltihop - om si så där 100 år, eller så!!!