Att skilja på måste och vill eller konsten att välja vad som är viktigt

Tänk så lätt det är att rusa fram i tillvaron med tunnelsinnet påkopplat och försatt i tron att saker bara MÅSTE göras.

Det är fredag eftermiddag. Veckan har varit intensiv och sådan att dygnets timmar inte riktigt velat räcka till det planerade schemat. Som grädde på moset stod det på dagens schema "Kurs, Stockholm kl. 17.30-21.00".

Hämtar barnen i skolan och kör hemåt för att hinna få i alla litet mellis före "vaktavlösningen" (=maken hem efter två dagars konferens, mötas i dörren och jag iväg till Stockholm).

Då säger äldste sonen "Mamma, MÅSTE du verkligen åka på kursen?".

Tiden stannar upp ett ögonblick när jag tar in hans fråga.

Helt plötsligt öppnar sig andra lösningar på dagens schema!

NEJ!!! Jag MÅSTE faktiskt inte åka iväg på kurs! Det är fredagkväll, familjen äntligen samlad och alla är så där småsega och trötta efter veckan.

Tänker äntligen efter vad jag verkligen VILL. Jag VILL vara hemma med familjen, äta gott och mysa och njuta av det bästa jag har!!!

Min fredagkväll med familjen är såååå mycket viktigare än den inplanerade kursen!!!

Jipphiiiii!!! Så himla rätt beslutet känns.

Tur att mina kloka barn påminner mig om vad som är viktigast i livet!

Går nu ut i köket för att laga till något alldeles extra gott till fredagsmyset.

Önskar alla en riktigt skön helg och hoppas att även DU har möjlighet att välja vad DU innerst inne VILL göra!

Spännande...

Ibland blir inte saker riktigt som planerat. Stundom blir de bättre, ibland sämre. En sak är iallafall säker - de blir annorlunda mot planerat.

Sista veckan på sommarlovet hade vi planerat att göra något riktigt x-tra skoj för hela familjen. LEGOLAND!!! Äldste sonen (idag 11 år) har tjatat och önskat att få komma dit, ända sedan han var 4-5 år. Nu ÄNTLIGEN!!! skulle det bli av. Vi bokar biljetter till färjan, hyr ett stort fint hus (med jacuzzi!) och fixar biljetter till Legoland och dessutom det fantastiska (har vi hört...) äventyrsbadet Lalandia, Billund.

Allt väl så långt. STOOOR spänning och förväntan! Det här blir något att leva på sedan, då skolor, dagis, jobb och vardag strax drar igång igen.

Det packas, planeras, studeras (internet) alla attraktioner som finns att njuta av både på Legoland och Lalandia. Lyckliga och förväntansfulla barn, dito föräldrar.

Söndag kväll. Barnen nattas tidigt, för att hinna sova några timmar. Bilen packas. Resrutt klar. Fikatermos och mackor med till chaufförerna (vi föräldrar).

Kl. 23.40. Väckning, sömnig påklädning, ut i bilen och barnen somnar om gott.

Maken kör. Jag har alltid svårt att sova i bil, men sitter och kopplar av, blundar och njuter av känslan att vi är på väg!

Bilen rullar mjukt och lugnt. Motorn spinner som nöjd katt på favoritkudde. Ända tills...

Jag väcks snabbt och brutalt tillbaka från drömmarnas värld till den brutala verkligheten, då jag plötsligt hör makens röst: "Det hände nå't med bilen!"

Ja, visst gjorde det så... Vi befinner oss nu vid Brunna, Kungsängen. Har åkt ca 10 mil hemifrån. Bilen har lagt av och vägrar att starta igen. Maken (mekaniker!) kollar allt som möjligtvis går att kolla, (vilket han givetvis även gjort före avfärd) men kan inte hitta något fel.

Färden fortsätter på bilbärgarens flak till verkstad i Kungsängen. Där tillbringar vi, alla fem, natten i bilen i väntan på att verkstaden ska öppna på morgonen...

06.30 (nu går färjan från Göteborg om 2½ timme...) dyker en bilmekaniker upp till sitt jobb. Lånebil, packa över barn och väskor. Hemfärd...

Trötta... vila 40 min i sängen. Lämna barnen hos mormor. Jag kör lånebilen, maken vår andra bil, tillbaka till verkstaden för att återlämna den lånade bilen. Och sen "lika-lång-väg-tillbaka!"

Fram tills nu, har alla på något märkligt vis ändå lyckats hålla humöret hyfsat uppe. Men när jag sedan talar med resebolaget igen (har förstås även ringt dem, så fort det gick att nå dem på morgonen) och de glatt(!) och med en fantastisk självklarhet(!) meddelar att vi inte får tillbaka EN ENDA KRONA av de 13.000 kronor vi lagt ut för resa och boende... då bryter jag ihop!!!

Till saken hör att vår ekonomi inte är den starkaste precis... Inte för att gnälla, men 13.000 känns som en hel förmögenhet för oss. Därtill har vi då kostnaden för bilbärgning (gånger 2 dessutom, eftersom första verkstaden var tvungna att bolla ärendet/bilen vidare till en märkesverkstad) och reparationskostnad av bilen, vilket vi inte har en aaaaning om vad det kommer att gå på.

Ja, vad gör man... Jag säger som (jag tror det var) Jonas Gardell: "Det är bara att bryta ihop och gå vidare!"

Tisdagen blev för vår del vilodag. Onsdagen däremot: "kompensationsdag"! Hela familjen roade sig friskt (och glömde för en stund allt elände) under 10 timmar(!) på Gröna Lund. Snälla mormor bjöd på tröstnöjet!

Jag tror att det finns någon mening med allt. Men än så länge vet jag inte vad det var för mening med vår inställda Legolandresa. Har inte hört att de bombhotat Legoland under veckan eller att någon Danmarks färja förlist...? Kanske kan vi skratta åt alltihop - om si så där 100 år, eller så!!!

Med smak av den ljuvliga sommaren!

Mumsiga, somriga, smaskiga muffinsbakelser blev det idag till eftermiddagsfikat. Hembakta muffinsar med fyllning av grädde och egenodlade jordgubbar. På toppen ett par (jag tänkte skriva "egenköpta", men det var faktiskt maken som inhandlade dem!) hallon.

Jag vägrar!

Ja, jag vägrar att klaga på värmen! Precis som jag i vintras vägrade att klaga på kylan och snön. För varför klaga? Inte lär det bli varken svalare eller varmare, ifall jag gnäller. Eller? Det jag kan påverka är mitt eget humör, mitt eget förhållningssätt till livet och det som sker.

Tänker på en väninna som nyligen sa att "idag har jag en riktig otursdag!" (redan på förmiddagen). Ett par saker hade inte riktigt gått som hon tänkt sig. Men gör det HELA dagen till en otursdag? Resten av dagen kanske kommer att bli helt fantastisk! Våra tankar blir lätt till en självuppfyllande profetia. På gott & ont.

Vi kan själva välja vad vi vill fokusera på. På det som är jobbigt eller på det som är gott. För hur eländigt livet än ser ut, så finns det nästan alltid även saker som är bra. Små halmstrån att greppa, små soliga ting i tillvaron. Och det vi ger energi - det växer! Positiva tankar föder ännu fler dito! De negativa kan vi stoppa ner i en stor säck och skicka iväg med soporna!

Så... ta det lugnt i värmen! Själv har jag tagit helt ledigt. Planen var att hålla en del yogakurser under sommaren, men jag inser att varken kropp eller knopp fungerar något vidare i värmen. Och jag tror att det är någon mening med det mesta, så även med värmeböljan. I mitt fall är nog meningen att jag ska "bara vara" och ta det lugnt efter en intensiv vinter och vår. Samla ny energi inför hösten, då det är dags att ta nya tag!

Några vårbilder

Värmande Glad-Sjal!

En varm och skön yllesjal stickade och virkade jag under vintern. Värmer fint över axlarna på kvällen för mig som ständigt fryser. Regnbågsfärgerna lyser upp i tillvaron och gör x-tra gott i hjärtat!



I Vikingabyn hittade jag en passande brosch till min sjal!

Våren är verkligen här!!!

Idag städas det o fejas här hemma för att hälsa våren välkommen (vilket är mycket roligare, då man känner doften av såpa och kan se ut genom blanka, nyputsade fönster!!!).

Jag dammsuger o skurar golv, min mor putsar fönster och maken röjer utomhus med lövkrattning och slyröjning.